Kryddor, systrar och Ulan Bator

På onsdag åker sambon på semester. Hunden har redan varit på semester i en månad nu. Så då blir nattankar nästan ensam här, med alla möjligheter att vara komplett osocial.

Hon har gjort balkongen så fin! Hon är underbar. Där finns timjan, basilika, grönmynta, pepparmynta, salvia och rosmarin. Och en massa blommor. Där satt vi och drack skumpa i går och blickade ut över grönskan.

Sen mitt i natten  fick vi för oss att gå ut och lyssna på näktergalarna. Dom håller till i buskarna nere vid sjön, bara fem minuters promenad härifrån. Skulle vara trevligt att lyssna på riktiga näktergalar, ute i den riktiga världen. Men tji fick vi. Uppenbarligen har dom sjungit färdigt för i år.

När hunden är på semester så kommer man helt enkelt inte ut! Man har ingen aning om vad som händer. Missar näktergalarna.

När jag var barn älskade jag min systers geografibok. Facinerades av främmande platser och dessas mysko namn. Ulan Bator. Surabaja. Och ett litet ställe i forna Jugoslavien, nuvarande Kroatien tror jag, som heter Krk. Undrar hur det är där, i Krk.

När min far dog fick jag ännu en syster. En sån som plötsligt dyker upp på begravningen. Visste ju att hon fanns, men inte mer. Den lilla hemliga familjeskandalen, som man inte så gärna talade om. Tänker på henne, då jag läser i andra bloggar om saknade pappor, för hon fick aldrig träffa sin far. Vill försöka gottgöra det, så gott jag nu kan gottgöra något, så jag ska hälsa på henne i sommar. Hon har redan hälsat på mig. Det är nog så att om inte hon blivit till så hade inte jag blivit till, för jag var så att säga mina föräldrars försoningsbarn. Så jag känner mig lite konstigt förbunden med denna syster, som jag också gick och fantiserade om i många många år, innan jag fick träffa henne.

Jag har sovit en natt under bar himmel i Anderna. Eller legat, för sov gjorde jag inte. Den natten var jag fullständigt lycklig.

Själen har sin kyrkogård, som man får försöka vårda.

Hur jag träffade min sambo? Nätet förstås! Hon är en av de få som jag vågat steget att träffa irl. Då berättade hon för mig att hon som liten drömt om att en dag åka till Ulan Bator. Sen var jag såld.

Annonser

4 responses to “Kryddor, systrar och Ulan Bator

  1. Det är skönt med självvald ensamhet. Inte den andra sorten. Det var intressant med din syster. Min far arbetade i Afrika rätt länge och jag frågade en gång om jag hade halvsyskon i Afrika. Förmodligen är jag en smula för rakt på sak. Inte omöjligt, blev svaret. Det funderar jag på i den tidiga morgonen. Mina afrikanska syskon…

  2. Jag vet hur det är att få syskon på äldre dar. Fick två helsyskon och en halvbror för några år sedan. Intensiv kontakt ett tag, sen – ingenting. Vi hade ingenting gemensamt. För att känna sig som syskon ska man nog ha gemensamma minnen. Endast blodsband räcker inte långt. Inte för mig i alla fall. För övrigt så träffade jag min Älskling genom intenet jag också. Kärlek vid första ögonkastet. Nu, 10 månader senare, flyttar vi ihop. Den förut så underbara ensamheten, är nu bara en plåga, de gånger vi ej får vara hos varandra. Kram

  3. Vad fint du skriver om att själen har en kyrkogård. Det tar jag med mig idag. Tack. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s