låt mig vara!

Så har den knappt svarta natten övergått i gryningsgrått och redan nästanljust och den första fågeln har låtit höra sitt kvittelikvittelikvitt,

Hallå! Här är jag! Så här låter jag!

Funderar över om jag har social fobi. Eftersom jag är så blyg och alltid blir så rädd när telefonen ringer. Därför ringer telefonen sällan, den vill ju inte skrämma mig. Och ringer den, så ringer den oftast till nån annan i detta hushåll. Är det till mig så är det alltid nån som vill sälja strumpor eller nåt annat dito. Fast man vet ju inte. Det kan ju vara polisen…

Idag har vi varit och sett Jonas Gardells pjäs som hette nåt som jag inte kommer ihåg, men som handlade om en massa elaka människor som firade midsommar. Herrgud så elaka dom var mot varann! Och speciellt mot ett litet barn, som vägrat prata sen tre år tillbaka. Värst var Stig. Jag kände mig lite som Stig. Varför gjorde jag det? Rent rationellt vet jag att jag inte alls är så djävlig, ändå har jag nog lite av Stig i mig. Är väl så teater ska fungera. Var en rätt så bra pjäs. Katharsis, rening.

Kanske därför jag har social fobi. Är kanske rädd att så fort jag sitter där på partajet eller vad det är, så kommer Stig att blomma ut ur mig ungefär som den där aliengrejen spränger sig ut ur Sigourney Weavers bröst när hon ligger och drömmer mardrömmar om sina möten med storflugorna. Men min erfarenhet från de partaj jag faktiskt vågar mig iväg på är ju egentligen en annan. Ut ur mig blommar en stilig och skön muskulös yngling, en vir heroicus, för vilken inget är omöjligt!

Jag vet inte riktigt vem jag är. Men vem vet det, egentligen? Vem jag är, alltså? Många påstår att de vet det. Du är typiskt si och sån och det och detta. Jaha. Kul att du vet då! Själv är jag som vanligt inte informerad.

Ibland börjar jag skriva på sånt som inte kan ta slut. Igår gjorde jag strömming med tabbouleh – häftig kombination! Har alltid tyckt om att försöka kombinera företeelser hemmahörande i olika världar. Har ni för övrigt tänkt på det där uttrycket  ”låt mig vara”? Som betyder ”låt mig vara ifred”, men som också skulle kunna betyda ”låt mig vara – den jag är”, eller helt enkelt ”låt mig finnas” -?

Och den där fågeln som började sjåpa sig därute har visst tystnat nu. Så som jag håller låda…

– Hallå! Här är jag! Så här låter jag! Hör ni mig? Kvitt kvitt… kvitt………nähä…

Annonser

3 responses to “låt mig vara!

  1. Social fobi light… det lider nog jag av. Trivs med att vara ensam. Ha en fin dag.MVH

  2. Jag vet inte om det är social fobi, men jag tycker att människor IRL inte är så intressanta. Jag jobbar med människor. Punkt. På min fritid läser och skriver jag hellre än umgås. Det räcker med familjen. Och katter. Nätet har jag inte nyttjat tidigare, men blogg är inte så dumt. Jag gillar det jag läser, och läser inte det jag inte gillar. Enkelt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s