Som jag bäddar

Tittade på Lars Noréns uppsättning av Hamlet på teve ikväll. Väldigt skrikigt. Det kanske blir så när man bara spelar in en teater som inte är gjord som tv-teater. O att detta alltför fasta kött får smälta skrek Hamlet, ungefär som en auktionsutropare. Kändes lite fel.

Shakespeare är en av det halvdussinet största poeter som någonsin levat. Det finns många berömda rader ur Hamlet men mina egna favoritrader är bara en liten sidoreplik, som Hamlet säger då han talat med sin faders ande och fått veta det hemska läget, och då han ser att natten håller på att ta slut, att det börjat ljusna, så säger han:

but look the morn’ in russet mantle clad
walks o’er the dew of yon high eastward hill

om jag nu kommer ihåg det rätt. Två rader poesi av en klass som skulle kunna väga upp mer än sextonhundra sidor beklagansvärd prosa. Jag vill inte såga Norén, han är så djävla bra när han är bra. Men jag tycker det är synd att han verkar ha publicerat dryga sextonhundra sidor skitprat.

Andra bloggar om: Norén, Shakespeare, skitprat