När Claes Arvidsson skriver historia på Svenskans ledarsida idag går det sannerligen hej vilt till. Tänkte jag skulle hjälpa honom lite. Att Raoul Wallenberg troligtvis mördades i Ljubljankafängelset ser Arvidsson som “en illustration av sambandet mellan nazism och kommunism“. Nu var det ju en hel del som mördades av stalinregimen. Lev Trotskij, till exempel. Ergo var förmodligen Wallenberg trotskist. Att åtskilliga kommunister fick sätta livet till under såväl Stalins som Hitlers regimer är ju ytterligare ett glasklart samband mellan nazism och - ja vadå?
Att slutsatserna oftast blir uppåt väggarna när den som drar dem inte kan skilja mellan ideologi och praktik har jag redan skrivit om. Politiskt hör jag hemma någonstans på sossarnas vänsterflygel, med starkare sympatier åt syndikalist-hållet än åt något uttalat kommunistiskt parti. “Frihetlig socialist” skulle man väl kunna kalla en sådan som mig.
Hur kommunismen fungerat som ideologisk mask för terrorregimer var förvisso intressant för mig en gång i tiden. På den tiden läste jag Isaac Deutchers Stalin och Trotskij-biografier och naturligtvis Solsjenitsyns böcker om gulagarkipelagen. Under mitt liv har jag träffat åtskilliga vänstermänniskor, men ingen som varit anhängare av eller inte tagit kraftigt avstånd från stalinregimen. Med Mao förhöll det sig annorlunda. Det fanns åtskilliga som ville se maoismen som något väsentligen nytt, men för mig stöp det redan efter tre studietillfällen i en “marxist-leninistisk grundkurs”, eftersom cirkelledaren då ville få oss att anamma ordförande Maos ståndpunkt att Stalin var till 70% god och till 30% ond. Befängt, tyckte jag, lämnade grundkursen och blev således aldrig maoist.
Åtskilliga av dem som blev det har jag sedermera återfunnit bland den nyhöger som hängivet förespråkar nyliberalismens välsignelser och välfärdstatens nedmontering. Vilket väl måste, om vi fortsätter skriva historia på Arvidssonmanér, tyda på ett solklart samband mellan nyliberalism och maoism. Än mer så om man betänker att den exempellösa framgången för kinesisk ekonomi väsentligen bygger på nyliberal ekonomi i kombination med politisk diktatur som ideologiskt maskerats som kommunism. De kinesiska sweatshopsen skulle helt enkelt inte vara möjliga i en demokrati. Vilket visar det tydliga sambandet mellan kapitalism och kommunism!
Så varför ska vi idag fokusera på det som Arvidsson envisas med att kalla “kommunismens brott”, så till den grad att det bildats en myndighet som på statsdirektiv ska sätta detta fokus? Förmodligen för att om vi fokuserar på ett, så tappar vi fokus på något annat. Själv läste jag sovjetisk historia för tretti år sedan, idag läser jag hellre böcker som Naomi Kleins “Chockdoktrinen”, som just nu hållit mig så upptagen ett par veckor så jag knappt hunnit blogga. Hon skriver om just det som vi helst inte ska fokusera på, nämligen det som händer i dagens Ryssland och Kina, sambandet däremellan och det som händer över hela världen och den nyliberala eller neokonservativa ideologin, vars agenda efter kommunismens fall blivit i stort sett allenarådande. En skrämmande historia. Henne må ni läsa! Om hennes historieskrivning må ni berätta!
Andra bloggar om: historia, historikeruppropet, kommunism, nazism, kommunismens brott, forum för levande historia, Naomi Klein
