Som jag bäddar

Det är bra när det man längtar efter inte är förhandenvarande. Det är jobbigt då det man längtar efter är förhandenvarande, och man fortsätter längta efter det. Eller efter något annat, som man förväxlat med det som inte var förhandenvarande, men som blev förhandenvarande utan att kännas särskilt förhandenvarande.  Det enda förhandenvarande just nu är tangentbordet, kring vilket ett hårstrå slingrar fråm num lock tangenten, via piltangenterna, för att lägga sin ände över ä:et och p:et. Händer borde vara för något bättre. Händer borde vara för något verkligt förhändervarande.