Sådant man tänker ibland då man går ut med hunden

Idag hade jag det frostiga gräset under mig och stjärnorna ovan då jag gick kvällsrundan med hunden. Har inte varit så vanligt på sista tiden.

Ordet tempel lär komma från latinets templum; jag vill minnas att med det ordet åsyftades från början inte ett rum med väggar och tak utan exempelvis en glänta i skogen, en helig plats, utan sådana tvära begränsningar som väggar och tak.

“Må en plats bli till för den som nalkas”, skaldade en av mina favoritpoeter, fransmannen Yves Bonnefoy. Visst händer det ibland att man mitt i skogen kommer på sig att man hamnat i ett sådant där templum, det är lite heligt på något sätt, fast det luktar fjolårslöv och lite räv.

Framför allt är det inte begränsat, inte inhägnat, inte privat, inte ägt av någon, inte inglasat, kanske inte ens namngett. Det är där friheten finns. Vilka förkrympta själar, som inbillar sig att friheten finns i något man kan äga. Ingen har satt sin flagga på de ställen där jag hittar mina högst tillfälliga tempel. Och där finns alltid plats för fler.

Andra bloggar om: privat, privatisering, inglasning, äganderätt, tempel, frihet