människovärdet

Så fort man börjar diskutera värde, och framför allt människovärde, så stöter man på en hel radda problem, därför att guldet och penningen är där hela tiden så allestädes närvarande, så att alla försök till ett penningoberoende värde förfelas, och sen finns det inte så mycket värde kvar att försvara. Dock vet jag att något finns, så jag vänder mig till Gunnar Ekelöf, poeten som brottats med värdeproblem och i en trådända av sitt funderande kommit fram till att “det som är boskap i mig är boskap också i andra”. Och som bland många fantastiska dikter skrivit den här, “Alkemisten”:

Jag söker ett värdelöst guld

ett guld som gör värdelöst

guldet, allt guld!

Med brända händer håller jag degeln på härden.

Jord, vatten, luft, eld!

Blå ande blåser bälgen på lågor av blod

de fyra ryttarna galopperar i natten

och alla de döda marscherar förbi

med slammer av de tillbakarullande årens larvfötter

seklernas gråsuggor som kryper fram under undanvältade hällar

där ännu skendöda spjärnar, bultar på kistlocket

vrider sig, äter sin träck

och dricker sitt vatten.

Det är först när de döda och levande möts

som Det Stora Felet skall uppenbaras -

Djävulsansiktena glimtar som skrämskott

Biskopen av Stockholm flaxar, förintas i håglöshet -

Écr. l’inf.

Ett sista krafsande med spräckta naglar

och du skall stöta på Ringen

du som de rövat på kropp och själ!

Ett sista spadtag

och du ska sätta ditt spett under kistan

du som söker ett värdelöst guld!

En dikt som är så oerhört mycket bättre än Coelhos bok “Alkemisten” Läs Ekelöf i stället för Coelho!

Och laga mat! Att göra en så kallad kolloidal lösning är nästan som att ägna sig åt alkemi. Man måste vispa ihop oförenliga ämnen, olja med vatten eller ägg, vispa snabbt som bara den med ena handen och droppa oljan olidligt långsamt med den andra. Har man tur så löser det hela sig, man får en kolloidal lösning, typ majonnäs, Béarnaise eller liknande gourmétsåser. Går det åt skogen skär det sig.

Som när man skriver blogginlägg. Får man ihop det ända till slutet, blir det bra. Annars skär det sig.

Andra bloggar om: människovärde, alkemi, kokkonst, kolloidala lösningar, Gunnar Ekelöf