Oäktingar

Om kyrkan inte var så stel, har jag tänkt ibland, så skulle jag ha kunnat bli religiös. Sedan gick jag och satte mig vid Söder Mälarstrand och såg ut över de fyra kyrkorna jag hade i blickfånget. Clara, Riddarholskyrkan, Storkyrkan och Tyska kyrkan. De var för tillfället uppsluppna, så “i hatten” som man säger, så jag var tvungen att rita av dem. Så här höll de på:

Visst är de fina? I sådana glada kyrkor skulle man kunna viga vilka som helst som älskar varann. En Schenström skulle nog hittat en liten vrå där hon kunnat pussas ifred och äktenskap skulle bara grundas på hur äkta kärleken är mellan dem som vill ingå det.

Under hela den gångna debatten om homoäktenskap har jag tänkt på att det inte alls är längesen vi talade om oäkta barn. För att inte tala om horungar. Oäkta benämndes de barn som föddes utanför äktenskapet; fadern okänd eller på rymmen. Eller också rätt så känd, för jag vet att min egen far var far till ett sådant oäkta barn. Inte så kul att definieras som oäkta, kan jag förmoda. Och jag har också fått uppleva smusslet och hemlighetsmakeriet och det skamliga i alla dessa barn som blev till i alla fall, trots att alla var så moraliska på femtitalet. En halvsyster dök upp på min fars begravning. Jaha, hej på dej du. Hade aldrig sett henne. Man kände hur det satt i henne, detta att ha varit en oäkting. Vilket grymt och hycklande skick att definiera barn man hade på detta så goda femtitalet och decennierna däromkring!

Idag finns barn med ensamma mammor och ensamma pappor, men ingen skulle komma på den bisarra idén att kalla dessa barn för oäkta. De är naturligtvis lika äkta som alla andra barn, och när vi nu har en debatt om huruvida äktenskapet får kallas äktenskap om de som ingår det är av samma kön eller inte, så vill man så ofta att vi ska tänka på barnen. Så låt oss då tänka på barnen! De finns nämligen redan och frågan är om vi ska vara lika korkade och hycklande inför dem som vi var inför alla dem som vi stigmatiserade som oäkta för ett halvt sekel sedan. Allt handlar om vilken attityd vi kommer att ha till dem. Det finns hur goda prognoser som helst för dessa barn – det visar barnen med ensamma mammor idag, som har en fullt ut accepterad ställning som barn, och så borde målet vara också för de som föds i samkönade äktenskap. Det finns det som är falskt och det som är äkta , låt oss satsa på det äkta – för barnens skul!!!

Gör vi det, så kommer kyrkorna att bli glada och dansa för oss när vi tar vår morgonpomenad på Söder Mälarstrand. Jag lovar!

Andra bloggar om: kyrkan, kyrkor, religion, äktenskap, samkönade äktenskap, oäkta barn