Som jag bäddar

Eftersom jag har så dålig tid att skriva i min egen blogg, så får jag väl parasitera på andras. Schlaug, till exempel. Det här inlägget i hans blogg är verkligen en pärla. Jag kan inte låta bli att citera ett av hans citat:

Jag måste tillstå att jag inte känner mig tilltalad av det livsideal som företräds av dem som tror att det normala tillståndet för mänskliga varelser är ett tillstånd av kamp för att slå sig fram; att det förtrampande, krossande, armbågande, sparkande som utgör den nuvarande formen av socialt samliv, skulle vara den mest önskvärda människolotten eller överhuvudtaget någonting annat än de icke-godtagbara symtomen av en av det industriella framåtskridandets faser…

det var John Stuart Mill det, en av den tidiga liberalismens stora, som tydligt visar att dessa hade ett tänkande som var mera samhälleligt än det var ekonomiskt och att framväxten av någon form av socialliberalism måste bli en nödvändig och konsekvent urveckling av lärofädernas sätt att tänka.

De flesta som idag kallar sig liberaler har svikit detta, tagit ett rejält kliv bakåt, så att vi nu måste harva omkring i ett unket artonhundratalsmässigt idéklimat. Hur ska man kunna tala om samhället med dessa nya så kallade liberaler, som med hull och hår köpt Järnlady Thatchers tes: “there is no such thing as society”? Förmodligen den mest bakåtsträvande tes som uttalats under hela förra seklet.

Andra bloggar om: liberalism, Thatcher, samhälle, socialliberalism, Mill