Som jag bäddar

Så är det dags igen att sitta och fundera över vem som får det. Tranströmer? Vet inte om någon skulle förtjäna det bättre! Även om kinesen Bei Dao är en jäkligt bra poet, så är det ju så att han inspirerats starkt av - ja just Tranströmer. Men så finns ju han som jag själv så gärna velat unna det, syriern Adonis. Det var ju så att araberna gav oss rimmet en gång i tiden, det spreds från den arabiska kulturen till de provensalska trubadurerna på elvahundratalet, och sen rimmade våra poeter i ungefär ett millenium, tills någon kom på den fria versen, dvs friheten från att rimma. Adonis var en av de arabiskspråkiga poeter som inspirerades av denna frihet och som därmed införde den fria versen i den arabiska poesitraditionen. Så byts det och influeras det i det ständigt fortgående utbytet mellan kulturer, som bara dårar vill hämma.

Sedan finns det ju naturligtvis andra. Någon talade sig varm för Joyce Carol Oates, som jag inte läst så mycket, men som säkert är bra. Och så finns det naturligtvis alla de som jag aldrig någonsin hört talas om. Eller de totalt oväntade. Lars Norén? Vilket liv det skulle bli! Bob Dylan? Många polare som skulle bli glada över det valet! Astrid Lindgren, postumt? Näää… Hellre då till Pippilotta direkt.

Men om i morgon ständige sekreterare Horace kommer ut och säger att årets bla blabla är Tomas Tranströmer, så tror jag få skulle sörja. Då skullr det gå till en poet somverkligen betytt något i väldigt mångas liv.

Andra bloggar om: nobelpris, Tomas Tranströmer, Adonis, Joyce carol Oates, Lars Norén, Bob Dylan