När allt kommer omkring är det väl inte så tokigt: kycklingfiléen med sallad på fänkål och chevre efter ett recept som mitt i natten presenterades av en skånska vars dialekt fick mig att rysa av välbehag, var läcker, och de levande ljusen gav stämning.
Ändå var det som så ofta nån rest eller brist och nu sitter jag här med resten eller bristen och försöker skriva om den. Så jag blir trött och får gå och sova. Jag drömmer ofta om våran hund nuförtiden. En gång hoppade hon ut genom fönstret för att skydda oss mot några stenkastande ligister. Jag fick hämta henne i snön. Våran tappra hund. En liten skit är hon men inte rädd för vare sig fan eller trollen.
I drömmarna är jag aldrig hemma. Andra hus, andra städer. Massor med rum och gator att förirra sig i eller längs . Är det där mitt egentliga liv finns?
0 svar so far ↓
Det finns inga kommentarer än...Sparka igång saker genom att fylla i formuläret nedan.